weacko

För en vecka sedan gick hon bort. 2012-03-15.

2012-03-05 ringde läkaren till Peter och berättade att nu börjar livet ta slut. Hon försvinner vilken dag som helst och Peter började att ta ut sina anhörigdagar. Pelle och han var shiftvis hos farmor, halva dagarna var. 

Varje kväll önskade hon att hon inte behövde vakna. Hon mötte besvikelsen tio gånger.
I torsdags tog lidandet äntligen slut. Både Pelle och Peter var vid hennes sida när hon tog det sista andetaget. Det måste ha känts så tryggt. Att veta att de två närmsta anhöriga fanns där. Jessika var där hon med.
Det sista hon sa var: Bosse (farfar)

Peter och Pelle har nu en massa saker att försöka styra upp. Som tur är hade farmor redan tänkt ut det praktiska och skrivit ner detta.
Peter undrade om jag ville komma till lägenheten för att se om det var något jag ville ha. Jag tänkte att det inte skulle skada att kolla. Men när jag kom dit idag och såg alla saker kände jag mig illa till mods. Kändes så fel att öppna hennes skåp och lådor för att ta saker. Det fanns några saker jag valde att ta. Två små vaser och två termosar, de sistnämnda var enbart för att vi inte har någon som man kan duka fram. Vaserna kändes som grejer som jag skulle kunna visa Leo och eventuellt nästkommande barn, om det nu blir några. Jag skulle kunna berätta att dessa har min farmor, deras gammelfarmor haft. Även att jag skulle kunna titta på dom och minnas henne.
Även om hon inte var min "riktiga" farmor så var hon den enda farmor jag har haft.

2012-04-04 är hennes begravning. Då är det dags att säga hejdå. Hon önskat att vara klädd i sitt blå nattline.


Farmor,
hoppas att farfar mötte dig där uppe. Vila i frid.